Jag mosade en hare!

Hemskt!

Det största jag någonsin dödat tidigare är en fågel, och den märkte jag inte ens av utan fann den sedan när jag skulle tvätta bilen.

Dotra försökte mundra upp mig med: “Det är ok mamma! SE, nu dödade du en fjäril också”

Problemet är bara att fjärilen kanske klarade sig och följde med vindpusten. Haren sprang ut i vägen, stannade och mosades så det skvätte upp på vindrutan. Jag hade hellre tagit del av insektsmos.

Tänk om den inte dog direkt! Sannolikheten att den överlevt är visserligen minimal… men tänk om den inte dog förrän efteråt, och levde under själva smällen och allt! Fy fan… kommer inte kunna sova på flera veckor nu

 

Tack Babe!

Fick en present av maken idag!

Så adjö världen, nu försvinner jag ett tag

Gissa

Vilket alternativ är nyttigast och mest mättande?

Vill inte!

Oddi

Oddi

Embla

Jag vill inte tillbringa dagen här, utan göra som jag egentligen hade tänkt göra igår. Nämligen ta ut E på en mysgos stund och kanske t o m lite ridning.

Dock så blev det igår fördröjt, försenat, förhindrat… så när jag kom iväg för “egen tid i stallet” så var det redan mörkt

Jag ligger redan på nåder hos E då jag nu anlänt X antal gånger utan äpplen (de tog slut, måste köpa mer) så nu är det ingen sprudlande galopp när jag kommer. Men hon talar till mig (oh yeeees) och hon kommer fram. En vacker dag skall jag även lyckas fota damen utan att hon springer iväg

NU registrering av mitt “nya liv” (gaaahhh… gjort det så många gånger förut.. kanske blir det verkligen så den här gången) och sedan iväg för att hämta mini, Minisysterdotter och efter det iväg till Hallstahammar för att hämta kidsen. De har bara varit borta ett dygn… inte ens det… men jag saknar dem så jag håller på att döööööö…. (och jag är förkyld, så dubbelt döende där… VARFÖR skall det alltid sätta sig i mina bihålor… smärtan är hemsk!)

Vore nice!

Skulle sitta bra på vår altan!

.

Vet inte vad jag ska tycka

Förr i tiden skrev man ned viktiga meddelanden på papper, och om det var av “mindre” vikt så väntade man med informationen för att medla den när man träffades. Till detta behövde man antingen brevduvor eller en ryttare som red iväg med detta meddelande, för att sedan kanske återvända med ett svar.

Man talade om man hade något att säga.

Nu tar man upp mobilen och skickar iväg ett meddelande, som oftast är av ingen vikt alls. Man kan även ta sin dator och skicka iväg ett meddelande snabbt, eller skriver ett inlägg i en blogg. Bara för att man kan.

Man talar mindre med folk, och orden är inte alltid lika väl genomtänkta när de kommer ut.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka är bäst. Kanske borde man stannat någonstans på vägen. Är verkligen enkelheten ett måste för oss människor, så att den vikten går före allt annat. Eller gör det det? Det lär vi aldrig få veta.

 

 

Ungefär så, ja…

Finns det något som är mer enformigt än att höra ljudet av… tja, exempelvis, låt säga en PSVITA som någon sitter och spelar på. Det där rosslande musikljudet som påminner om en gammal LP skiva. Till alla som inte vet, så är det en svart skiva i vinyl, tror jag. Man spelade på dem ist för CD skivor när jag var ung. I skivan så fanns det spår, som en nål gick i och den kunde ibland fastna i samma spår utan att hoppa vidare till nästa. Då upprepades det ljud som fanns i just det spåret om och om och om och om och om igen…

Spelet på en PSVITA låter lika enformigt.

Visst… jag sitter här. Tittar på tv och skriver i godan ro, och maken vet inte ens hur mycket det stör mig med det där ljudet. Jag menar, hur skulle han kunna veta. Jag säger ju inget. Han har ju bara placerat sig 1 meter från mig, vänd MOT mig med manicken och sitter utan hörlurar och spelar samtidigt som jag försöker titta på tv. När jag skulle Zappa runt har han dessutom mage att säga “är det inte typ fuskbyggarna eller något idag?” Och ja… det är det ju. Just nu dessutom! så nu har han även bestämt kanal också.

Visst skulle jag kunna säga: “Eh, mister! ljudet stör mig och jag vill inte titta på fuskbyggarna” men jag gör inte det. Istället skriver jag av min frustration i min “dagbok” som råkar vara en blogg med X antal läsare, så när folk möter honom nästa gång så kanske de säger till honom lite fint att: “Eh, mister! Kanske skulle ha hörlurar på dig när du chillar med din PSVITA” … för jag är ju en vuxen människa liksom.