.

Man talade om man hade något att säga.

Nu tar man upp mobilen och skickar iväg ett meddelande, som oftast är av ingen vikt alls. Man kan även ta sin dator och skicka iväg ett meddelande snabbt, eller skriver ett inlägg i en blogg. Bara för att man kan.

Man talar mindre med folk, och orden är inte alltid lika väl genomtänkta när de kommer ut.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka är bäst. Kanske borde man stannat någonstans på vägen. Är verkligen enkelheten ett måste för oss människor, så att den vikten går före allt annat. Eller gör det det? Det lär vi aldrig få veta.

Spelet på en PSVITA låter lika enformigt.

Visst… jag sitter här. Tittar på tv och skriver i godan ro, och maken vet inte ens hur mycket det stör mig med det där ljudet. Jag menar, hur skulle han kunna veta. Jag säger ju inget. Han har ju bara placerat sig 1 meter från mig, vänd MOT mig med manicken och sitter utan hörlurar och spelar samtidigt som jag försöker titta på tv. När jag skulle Zappa runt har han dessutom mage att säga “är det inte typ fuskbyggarna eller något idag?” Och ja… det är det ju. Just nu dessutom! så nu har han även bestämt kanal också.

Visst skulle jag kunna säga: “Eh, mister! ljudet stör mig och jag vill inte titta på fuskbyggarna” men jag gör inte det. Istället skriver jag av min frustration i min “dagbok” som råkar vara en blogg med X antal läsare, så när folk möter honom nästa gång så kanske de säger till honom lite fint att: “Eh, mister! Kanske skulle ha hörlurar på dig när du chillar med din PSVITA” … för jag är ju en vuxen människa liksom.

Det är helt säkert! Orken är borta, och det känns som om något laddat upp med kuddar längs hela väggarna inne i min näsa. Hela vägen upp till bihålorna där man hällt ur frätande syra! Åldern har tagit ut sin rätt och säckarna jag har ovanpå ögonen är nu fyllda med svullnad pga den här sjukdomen som jag lider av.

Och jag som hade så mycket att göra måste nu krypa ner och vänta på att min tid skall komma.

För jag känner hur jag håller på att bli förkyld. Jag svär… jag kommer bli jättesjuk!

Say What!

Först skulle man göra ett test, som gick ut på exakt samma sak som arbetsuppgifterna. Testa en sida. Jag skulle hyra en viss bil, och jag skulle göra prisjämförelser.

Jag hade 25 min på mig.

Gissa hur lång tid det tog, och gissa vilka ord som kom ut ur min mun när jag tänkte högt (vilket man skulle göra för att “de” skulle kunna se och höra hur jag tänker när jag söker efter informationen på hemsidan). I början kändes det lite konstigt… för om det hade varit i verkliga livet, så hade jag sedan länge gett upp (eftersom tålamod inte ens i närheten hör till en av de egenskaperna jag besitter) och ringt någon stackars kundtjänstmedarbetare och sagt: “Jag vill ha det, det och det. Det ska kosta så, så och så mycket… thank you bye bye” och sedan lagt på. Detta är ju då förutsatt att jag verkligen hade bemödat mig med att ta upp telefonen för att ringa (avskyr att tala i telefon)… jag hade nog åkt förbi, eller åkt till Bauhaus och köpt ett jävla släp.

Eller… ännu mer realistiskt. Jag hade inte kunnat föreställa mig själva situationen för jag hade aldrig i mitt liv valt att göra den tjänsten online. Inte heller hade jag bemödat mig att åka flera mil för att hyra ett lastbilshelvete utan jag hade tagit släpet som står på tomten förutsatt att vi för en gångs skull inte hade det fullt med sopor… Men, nu skulle man ju låtsas…

Angränsande till denna by, och tillräckligt för att ha en grannfejd med (som vi, och ingen annan här ute verkar veta vad den går ut på… ) så ligger en annan liten by. Den lilla byn är ändå en aningen större än våran lilla by och har ett litet Ica, tågstation och en godisaffär.

När denna lilla by tar slut, så tar “Huvudbyn” i den här kommunen av småbyar, vid. Den byn är ganska så mycket större än vår by och har världens gulligaste lilla konditori (med priser som nästan får en att storkna – åt det positiva hållet), ett litet större Ica (som även säljer höns, hund, gris och häst foder) där vi brukar handla ibland. Emi tränar även i den större byn, så vi pendlar dit X antal gånger i veckan.

DÄR, precis utanför Ica entrén, i den större byn… som ligger angränsande till den by som ligger i angränsande till den by som vi bor precis utanför… träffade jag idag en klasskompis till mig!! En klasskompis sedan årsklass 1-9. Jag tilltalade henne och blev så glad att jag nästan flög på henne med en bamse-kram innan hon ens gett mig minen av “recognition” men hejdade mig i sista sekund (sen flög jag på henne). Därefter pladdrade (tror fan jag lyckades klämma in en detalj om hela mitt liv sedan slutet av 9an – ooops) jag på utan att ge henne en syl i vädret, för att sedan avbryta (kom på att sonen skulle till träningen) för att gå in och handla.

Hon bodde inte heller kvar i Stockholm, men var för tillfället och hälsade på hos sin mor. Var utbildad till det jag kämpar för att bli och hade exakt samma smittande skratt som jag minns! Helt underbart att träffa henne…. men så här i efterhand… eftersom hon faktiskt inte fick en chans att säga så mycket alls… så undrar jag om hon verkligen kände igen mig… Pinsamt…

Två av tre blir utan a-kassa | Nyheter | Aftonbladet.

Tragiskt! Verkligen!

Hutlöst att höja en låg summa till högre inom den kategori där det finns mycket arbetslöshet. Och dessutom sätta tidsbegränsning. Staten skall, under obegränsad tid, betala ut hutlösa summor utan att kräva det minsta tillbaka!

När AfB börjar sig artikel, så verkar det först som att det är flera arbetslösa som inte får akassa, trots att de varje mån betalat in pengarna… Men så är inte fallet. Utan nu är det synd om de som SJÄLVA valt att gå ur akassan, då de utan försäkring får konsekvenserna att de står utan ersättning.

“Det är en försäkring mellan jobb och inte grund för långvarig försörjning vid arbetslöshet!!“

Hjälp är just HJÄLP! Inte ett levebröd…..

Btw så tänkte jag som en sosse idag. Jag tänkte att jag skaffar mig en häst, för jag vill ha en häst även om jag inte just nu har råd. Men jag skaffar en, för jag vill ha den. Men DU ska få betala den! För JAG har inte råd… men andra har, så då är det väl inte mer än rätt att även jag ska få!

(Gaaaahhhhh….)

Det innebär, att jag kommer dela ut kakor och det enda jag önskar mig tillbaka är Er åsikt om kakan!

Min största favorit, är Oreo cookie shake!!! Shit va jag ska gotta!

Någon som vill smaka?