Igår… innan maken klev ut ur sovrummet och lade sig på soffan för att sova istället (han var social) så somnade han med mini. När det var dags att väcka honom, dvs när snarkningarna tar sig ut genom dörren, så smög jag in och satte mitt ansikte så där nära, nära, men utan att nudda, som vanligtvis brukar bli till följd att personen vaknar med ett ryck och skiter på sig av rädslan av att ha ett ansikte framför sig.
Men han vaknade inte av det. Så jag killade honom med tungan på örat…. Men han vaknade inte av det heller. Hela tiden står jag och kämpar för att inte skratta, eftersom jag är snuvig och sannolikheten är stor att han fått en dos lagom lösa vätskor på sig om jag fick ett skrattanfall så nära honom. Då killar jag honom med näsan och tungan på kinden istället. Men inte heller där får jag en reaktion.
Då ökar jag intensiteten och slickar honom på kinden, en ala Ferdinand slickning (när Ferdinand ser blombuketten som matadoren har tatuerad på bröstet). Men INTE HELLER DET väcker honom… dessvärre bryter jag nu ihop av skratt, eftersom jag lämnat små kärleksfulla fläckar av saliv både på örat och kinden, så jag ramlar ned med huvudet på hans bröstkorg. DÅ vaknar han… yrvaket och förvirrad samt utan den minsta aning om vad jag pysslat med under tiden. Han funderade bara lite smått om han dregglat i sömnen, då han var så blöt på kinden….
0.000000
0.000000