Nu kommer det där när man skall skriva om vad man tycker om och inte, vad bloggen handlar om och inte.
Det enda jag kan säga helt säkert är att mitt minne INTE är som det en gång i tiden var (stor del försvann av det vid utbrändheten, kanske kommer tillbaka, kanske inte – tillsvidare lär jag mig leva med det) och jag skriver det som verkligen faller mig in. För dagen! Så trist är jag.
2010 tog vi vårt pick och pack och flyttade från staden ut till landet. Nybyggt hur och en stor tomt som skall göras i ordning. Planerna är många, och jag vill göra allting själv. Så det lär ta ett par år. Min framgång om detta kan ni också läsa om här, för jag lär inte kunna låta bli att skryta om det…. när jag lyckas alltså.
Jag är en stolt mor till mina tre, födda -99, -01 och -10 (en sladdis alltså – på alla sätt och vis) och har dem i en perfekt ordning för att fostra dem i sann Curling anda utan manual…. Yikes! Men jag vill ALDRIG att de skall växa upp 
Gift är jag också, men min älskade M. Den enda som egentligen står ut med mig och den enda som kan plocka ner mig när jag svävar allt för högt upp i det blå (fötterna på jorden är inte min starka sida). Vi har gått igenom mycket tillsammans, men det har bara gjort oss starkare.
Jag ser verkligen fram emot att se mina barn växa upp (fast jag vill att de alltid ska vara mina bebisar) och åldras tillsammans med min stora kärlek här ute på vår drömplats….
.
