Holy crap


Alltså… inte nog med att varenda val och beslut i det här landet, efterföljs av ytterligare 50 11 tusen andra val.

Maten! Portionerna är ju enorma!

Jag går ständigt omkring och är mätt. Proppmätt! Jag hinner aldrig känna hunger och redan nu är jag sjukt less på att äta.

Eftersom jag gillar fet mat och ost, så trodde jag att jag skulle äta ihjäl mig här. Men mängderna snusk är mer än t o m jag klarar av.

Nu ligger jag återigen här. Med magen sprängfylld och ser fram emot att somna. Klockan är 20:30 och det lutar åt att vi slår rekord i kväll. Vi är fortfarande vakna.

Annonser
Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Clearwater Beach


Efter att maken skrämt oss med hög feber i natt, var vi lite avvaktande inför att åka på den planerade utflykten till Clearwater Beach idag. Men vi åkte.

Vi börjar dagen i regel ganska tidigt och ligger kvar i sängarna tills vi blir så pass hungriga att vi måste röra på oss. Philippas omställning av tiderna gör att hon vaknar mellan 03:00-05:00 på morgonen. Pigg som en lärka och rastlös som bara hon kan vara. Att det är mörkt hindrar henne inte. Så även om vi legat kvar i sängen i ett par timmar, intas frukost vid 8:00-9:00 ca.

Då maken varit dålig hela natten så tyckte jag att va fan, jag klarar väl av att köpa frukost även jag! Oliwer är ju med mig, så själv är jag inte!

En ångestattack hade jag inte i tankarna ens en gång…

Så vi knallar ned och redan vid disken märker jag av det. Beslut är inte min starka sida och i det här jäkla landet följs varenda förbannade val med 50 följdfrågor! Jag blir tokig! Inte ens en kopp kaffe kan jag köpa utan att få beslutsångest!

När jag väl panikslaget tagit mig igenom en beställning, Så funkar inte kortet! Snabbt skriver jag upp det på rummet (tacksam över att vi trots allt var på hotellet) men inte ens det går smidigt. Jag fyller i allt, glad över att jag iaf lyckas komma ihåg rumsnummret, men kassören för bara tillbaka kvittot till mig. Det visar sig att jag inte lämnat dricks och när jag väl gjort det så lämnar jag så lite att han blir märkbart sur.

Behöver jag säga att jag var gråtfärdig när allt var över och vi satt och väntade på maten… Väl på rummet igen bryter jag sedan ihop. Arg för att det blev som det blev, att jag inte klarade en sådan simpel grej. Och arg för att O fick se det… oduglig är jag när maken blir sjuk 😞

Vi åker iaf iväg till Clearwater. Kanske hade det varit en annan upplevelse om dagen börjat annorlunda och oron över makens feber inte varit så inpå. Jag ville bädda ned honom, men det var lättare sagt än gjort. Men han blev bättre senare på dagen.

Stranden var fantastisk, även om det för min smak var alldeles för mycket folk.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Här äter även Philippa maten


Philippa är ett barn som är mycket lik sin mor, på många sätt. Våra skillnader är enorma även de.

Men att bli förtjust över det lilla naturliv som finns, är vi lika. Så första dagen i Tampa gick åt att skrapa ihop bröd så vi kan mata ekorrarna i parken.

Att sedan få chips till maten, förvånade henne enormt. ”Det är potatis” säger servitören. Även pannkakor med choklad och massor av sötsaker…

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Prisa inte kocken, förrän efterrätten


Bläääää….

Det började ju inte så farligt och jag tyckte det va bra. Men den enda biverkningen som jag faktiskt hoppades på (viktnedgång) lär iaf inte visa sig hos mig.

Det positiva är, att jag som oftast glömmer bort att äta, inte längre glömmer det. Först är allt som vanligt. Sen hinner jag känna hunger för någon kort sekund, sedan kommer illamåendet och därefter hulkningarna. Nu förstår jag hur gravida känner sig. Jag är inte sugen på något alls, men måste typ äta konstant för att inte börja må illa.

Så i morgon får jag inte glömma matlådan, tomaterna, morötterna eller frökexen (tack mor för dem, de är min räddning).

Nu sitter jag här i sängen och väntar på att illamåendet ska dämpas så jag ska kunna lägga mig ned. Frökex och tomater är på väg ned i magen 😁

…..

Och sen… när jag sovit i tre timmar, vaknar jag och är bra mycket piggare än jag kommer vara kl 06:00 i morgon bitti… när jag ska gå upp.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Dag 2


Kontrollbehovet i mig gjorde att jag var tvungen att kolla upp, på alla sätt jag kunde, vad det egentligen var jag stoppar i mig. Kommer jag ha kvar det där? Kommer jag tappa det där? Vilka negativa effekter kommer jag få? Vilka positiva? Kommer de positiva överväga de negativa?

Hur som helst, det gick bra.

Redan dag 1 märkte jag att det eviga surrandet i skallen tystnade. Det blev så extremt tyst att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag blev enormt trött, som om jag äntligen fick tyst nog att vila. Visste inte hur mycket hjärnan väsnades förrän det blev tyst. Inga måsten, inga listor i skallen och ro nog att plocka lite hemma och göra små saker avslappnat med P som jag alltid setat som på nålar för tidigare.

Extrem mycket piggare på kvällen och lite svårt att komma ner i varv, även om jag var avslappnad. Svårt att beskriva. Jag gjorde det som föll mig in, men hade inte ro att bara sitta still. Vek tvätt, gick ut en stund, rensade bort snön från trådarna i hagen, tog en promenad i mörkret, pratade/gosade med hästarna, njöt av det vackra när snön faller. Underbart! Allt är så vackert här ute med snö!

Somnade väl lite väl sent, men när jag väl somnat – sov jag som en stock! Hela natten!

Dag 2 – idag. Vaknade trött som vanligt, men njöt av en kopp kaffe innan jag började jobba. Att datorn skulle storuppdateras innan jag kunde börja jobba irriterade mig verkligen, men jag kände mig inte så extrem stressad över det. Klar i skallen och allt flöt på bra. Att datorn sedan skulle uppdateras igen vid 16 tiden, irriterade mig igen, men jag hade hunnit jobba på så bra under dagen att jag gav mig för idag. Skönt!

Efter allt tjat om att julpyntet måste upp (familjen tjatar att vi måste ta fram det, jag har inte orkat) tog maken äntligen mental styrka till sig att dyka in i förrådet för att gräva fram lådorna med julpynt. Som vanligt ville alla ha upp det, men jag blev ensam om att få det gjort. Maken drog visserligen nitlotten som ist valde att vika tvätt 😁

Nu sitter jag är i soffan och är ganska nöjd över att det inte, so far, värre biverkningar är att jag är för pigg på kvällarna för att vilja krypa till sängs.

Nu ska jag… vet inte… gå och lägga mig kanske 😃

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Ahhhh….


Den här helgen är planerad i tunga lyft och mycket slit. Men det är kärleksfullt slit. Det var dags att fylla på hölagret och tanken var två vändor för att försäkra oss om att vi har ett tag. Även vedboden skall fyllas på och jag svär vid gudarna på att jag ska bygga en större vedbod till sommaren. En som man kan stå rakryggad i.

Men det var med skräckfylld förtjusning jag såg fram emot helgen. Ända sedan jag var sängliggandes har jag haft en låsning i ryggen. Det har gjort mig stel och jag har tänkt att jag skulle gå till en kotknackare och lösa det, men…ja, tiden flöt iväg. I morse när maken kramade mig, råkade jag stå i precis rätt läge och det knakades loss.

Lycklig och rörlig efter ett par veckors stelhet, körde vi igång dagen. Underbara rörlighet!

Så vi åker till L och börjar packa in höbalar i släpet. Då sträcker jag ryggen!

WTF!!!

Just My luck!

Med maken och sonens hjälp blir iaf släpet urpackat på nolltid och trots det onda så va iaf rörligheten betydligt mycket bättre. Lite heatlotion och vila så känns det redan nu mycket bättre OCH låsningen i ryggen är helt borta 🤗

Weeeehoooo!

Jag längtar tills jag är igång med ridningen igen. Den löser alltid upp ev låsningar som uppstår. Men pga Alfas röta så fick hon en tjockare sko som hon helst inte ska gå så mycket med. Så när vi kommer hem från USA ska jag sätta igång henne (igen) och jag hoppas verkligen det är sista gången, sista skadan och sista anledningen till att det alltid skiter sig! Och att alla mina rädslor lagts åt sidan tillräckligt mycket för att blicka framåt ist för att måla upp hemska fasader.

Så förstå lyckan när jag fick möjligheten att rida E i morgon 😍

Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer

Jag gjorde det!


Jag är väldigt mån om min energi. Eller var mån om den…

De senaste månaderna har jag märkt av att jag slösat med den. Inte alls haft koll och allt har sakta sipprat ut, nu är den nästan dränerad. Som när ett bilbatteri laddat ur så pass mycket, att det inte går att ladda upp igen utan lever sitt egna lilla liv i tid och otid. Urladdat för det mesta, men då och då gnistrar det till för att visa att det visst finns krut i det… om än så bara en liten gnista. För att sedan slockna igen.

Borta är det laddande skrattet. Borta är glädjen och harmonin. Kvar är bara ett tomt skal som ekande ropar efter innehållet. Ett skal med den smärtsamma påminnelsen om glädjen jag brukade känna.

Jag blir verkligen tokig på mig själv!

Arg!

Om man så skulle sätta mig på en öde ö, utan sysslor och sällskap, så är jag övertygad om att jag skulle börja bygga sandslott för att roa mig. Först skulle jag i tanken planera hur jag ska få till det. Därefter skulle jag gå analysera vad som kan gå fel för att undvika misstag. Misstag gillas inte. Beslutar jag mig för att köra, skulle jag sätta igång. Med tiden skulle det övergå till en mani och jag skulle ständigt riva upp och bygga om för att få det så perfekt jag kunde, ju mer snits jag får till.

Sen skulle jag sitta där och gräva, bygga och putsa maniskt. Tills det istället för att glädja mig, skulle göra mig frustrerad. Frustrerad över att skapelsen inte blir så perfekt som bilden i huvudet.

Då skulle jag vara där igen. Vakna med ångest och känslan av att jag måste prestera. Måste utveckla. Måste lära mig. Måste lösa problemet. Måste göra det perfekt. Borta är lusten att äta för att överleva…bara…lite…till. Bara ett torn till.

Eller… så skulle jag bara lägga mig ner på stranden, stirra upp på himlen och vänta på att dö.

För sån är jag. Allt eller inget.

Vilket är helt idiotiskt. För varför skulle jag frivilligt sätta mig på en öde ö? Det är säkert alldeles för varmt. Säkert skulle det finnas en massa kryp och va kallt på nätterna. Tänk om jag skulle få solsting? Eller vätskebrist. Tänk om jag inte kunde finna något att äta? Tänk om det fanns MONSTER där.

Nej. Jag har iaf vridit om kranen som droppade och nästan tömde brunnen helt. Nu återstår det att se om vattenådran är stark nog att fylla brunnen igen. Tror ni det är löst tills i morgon? Det skulle verkligen vara toppen, för jag har såååå mycket jag måste göra 😜

Men jag gjorde det. Tog modet till mig och tog kontakt. Inte heller backade jag ur och avbokade. Ett steg i rätt riktning. Första besöket gick väldigt bra och det kändes som…ja, det kändes bra helt enkelt.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar