Ett steg fram, ett par steg bak…


Med hjälp av R och JP-betongpartner fick vi iallafall en stallgrund till slut.

Ha! 

Äntligen lite lycka i all motsträvighet som varit.

Men senast idag påpekade jag för maken att jag faktiskt är en ganska otursförföljd person. Inga stora saker, bara lagom så man liksom har känslan av att vandra livet genom trög tjära. Absolut inte ”icke genomförbart” utan mer som ”suck vad trögt det ska vara då”.

Jag har vant mig vid det. Hittat vägar runt det, medveten om att en lycka oftast följs av ett par tre olyckor.

Vi lyckades med stallgrunden. Stallet är påväg och allt flyter nu på som det ska. Äntligen!

Idag fick jag även punka på mitt däck till bilen. Ett ganska så nytt sommardäck. Tjooohooo! Muttrarna är maskindragna och jag får inte loss dem med enbart styrka och fälgkors. Måste låna hävstången i morgon och försöka igen. Däckfirman kan jag inte köra till…eftersom däcket sitter på bilen. Visserligen är det bara platt på en sida, som en person påpekade för mig, den nedre 😜👍🏼. Men jag tror jag bör låta bli att köra ändå. Tur att jag iaf har övningskörningsbilen – med dubbdäck 😒

Sen upptäcker jag nu ikväll att Alfas bärrandsröta har kommit tillbaka. Efter att ha varit fint och läkt bra i flera veckor. Hovslagaren kommer på torsdag och då får jag se om det blir till att packa sig in i bil/släp och ta sig till veterinären. Det lutar redan nu åt ett besök på Ultuna, för säkerhets skull. Gillar INTE att det kommit tillbaka. Vill dock ha det bekräftat först. Tills dess får hästarna gå i liten, helt torr hage och vi får återgå till de dagliga skrubbningarna med grösåpa och äppelcidervinäger. Har artimud pasta också, men det är ett veck under så jag kommer inte åt att skrapa bort allt och ser heller inte hur långt in det gått. I förrgår var där inget alls… 

En ”lycka” – två ”olyckor”. 

Kommer det fler? Eller räknades det att jag dunkade bakhuvet hårt i bakluckan på bilen så jag blev alldeles vimmelkantig? Fast den biten kanske bara hörde till min vanliga klumpighet… 

Morgondagen får visa.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Glad midsommar!!


Detta fantastiska väder och en högtid som nästan är lika viktig för oss i Sverige, som julafton är.

Jag vet att jag gör det varje år, eftersom jag är så enormt intresserad av historia men har ett förbannat dåligt minne. Jag gillar förklaringen om att midsommarstången skulle vara en upp och ned vänd fallosymbol. Men, den är bara en myt. En myt som uppstod i slutet på 1800-talet (tror jag) när alla var så pryda att man t o m satte kjolar på stolsbenen för de såg så nakna ut. De som levde då skulle se hur världen utvecklats idag…. Dock det enda som gärna fastnar i min hjärna. För att jag helt enkelt uppskattar förklaringen att majstången skulle vara en penis.

Inte heller gillar jag den kristna förklaringen. Tittar man tillbaka kan man oftast få de flesta högtider i samband med historiska ”sammanträffanden” som faktiskt fanns till långt innan kristendomen tågade in och tog över. Jag tror ganska starkt på att de forna kristna höjdarna helt enkelt såg till att forma om folkets högtider i samma veva som de ändrade den gamla hedniska folktron. Från moder natur, till fader vår….

Hur som helst! Glad midsommar på er alla! Jag håller mig nykter då jag ska upp och bygga på stallet i morgonbitti, passar även då på att köra både barn, vänner och oss själva. Men för det håller jag på traditionerna och tar familjen med upp till Gillberga för den klassiska skönsången med dans runt midsommarstången.

 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Läkarbesök… blä


Efter att passerat dagar under nästan 2 veckor så tog jag äntligen mod till mig att kontakta läkare för att få ”det” undersökt och med skräcken i halsgropen knallade jag till vårdcentralen. Nog för att det var kvavt ute, men det var nog inte enbart det som gjorde att svetten rann…

Jag, som de flesta vet, avskyr när folk tar på mig. Jag gillar inte massage, klappar eller dyl från främlingar. Och att då gå till läkare för att bli undersökt, av en främling, är tusen resor värre. När namnet på läkaren dessutom får mig misstänka att det är en av motsatt kön, känns det hemskt.

Flera gånger funderade jag på att avboka. Jag ringde faktiskt också, men misslyckades med knapptryckningen och tänkte då att det är nog lika bra iaf… att få det undersökt menar jag. Men en sådan bagatell… det kändes så löjligt. Så… hemskt. Så… obehagligt. Men… bättre det än att det skulle vara sådant som ”inte händer mig”.

När jag väl satt där i väntrummet och försökte återhämta mig av tanken på att jag faktiskt tagit mig dit iaf… så sitter jag och tittar på människorna som rusar runt. Patienter som väntar, mödrar med sina barn… oroliga över barnens åkommor. En mammas ögon som lyste i panik och oro för sin lilla dotter. En gravid kvinna som kom in i sådant dåligt skick att hon knappt kunde gå… En man, som uppenbarligen var kvinnans man, som rusar in och söker sin mö. Där sitter jag med min lilla bagatell och funderar på om jag ska resa mig upp och gå min väg.

Nej, lika bra att få det kollat när jag ändå är där.

En av alla sköterskor som går runt, är en man. En man med brytning, som lite nonchalant och förvirrad går runt, viftandes med sin nyckelknippa som sitter i en rem… snurrar den runt, runt. Då och då ropar han upp en väntande patient och går tillbaka till sitt rum. När han ropat upp namnet på den kvinna som är så panikslagen över sin dotter, svarar hon. Men han hör henne inte. Han ropar upp henne igen, och hon svarar högre (mycket högt) samtidigt som hon snabbt försöker samla ihop sina tillhörigheter och flickan som leker tittut med ett draperi. Alla i väntrummet tittar förvånat runt med höjda ögonbryn, gissningsvis med samma tanke i skallen; Hur kan han INTE höra hennes svar?? 

Han vänder om och är på väg tillbaka, ropar samtidigt upp henne ytterligare en gång och hon svarar betydligt mycket högre igen… men han hör henne inte. Trots att han inte möter min blick, så pekar jag mot hennes håll. Jag är precis framför honom så det kan han inte missa! Men jo… det gör han. HAN SNUBBLAR T O M PÅ MIG!

Efter den incidenten får jag ännu mer panik. Tänk om det är honom jag har tid bokad hos. Slänga upp tutten framför honom. Jag messar maken och skriver att jag nu tänker skita i det och dra härifrån, men han övertygar mig om att jag ska stanna ändå… Jag gör som jag blir tillsagd. Mycket för att jag innerst inne VET att jag måste få ”det” kollat. Sorlet i min skalle är så högt att jag känner hur ångesten och flykänslan tränger sig på och står mig högt upp i halsen.

Tills jag hör mitt namn. Uppropat av någon annan än denna förvirrade sköterska som just försökt gå rakt igenom mig. Thank goood!

Väl inne förklarar jag min bagatell och blir undersökt. Hon tittar, klämmer och frågar. Sen ursäktar hon sig med att hon måste hämta en annan person för ytterligare en åsikt. Så jag klär på mig igen… och väntar. Därefter är de två personer som tittar, klämmer och frågar. Domen blir iaf som jag hoppats och jag får ett ”förband” samt en återbesökstid torsdag nästa vecka. Har det inte gått tillbaka då, så skall det tas prover. Men jag tror och hoppas på att det här är allt som behövs. Som tur är vet jag redan nu vem det är jag ska träffa nästa vecka 😉 Så det besöket känns inte lika läskigt. Förhoppningsvis är allt så bra och återställt att jag inte ens behöver gå dit!

Men jag måste erkänna… att ha mina speciella åsikter om saker och ting, ställer ofta till det för mig. Allra helst i de lägen då jag måste träffa främlingar…

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Äntligen!!


Tre gånger har vi väntat med spänning. Månader ut och månader in.

Två gånger var väntan förgäves.

Men sent i går kväll anlände den lilla sötnosen!! Tredje gången gillt!!

Jag har sett bilder på många föl, men ingen ligger mig så varmt om hjärtat som denna lilla krabat och jag slukar varje bild jag ser av henne.

Dotter av E (fantastiska, underbara E).

Efterlängtad!

Jag fantiserar, redan nu, synen av henne som vuxen… susandes fram över ängarna med V på ryggen!

Äntligen A!!! Äntligen!! ❤

ea3dcff8ed8e8939d98c96b81f747623

 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Vibrator tack!


Maken är bortrest och jag är i stort behov av en vibrator.

Fast, jag måste erkänna att det känns lite lustigt att säga det högt.

Jag söker efter en som är bra, dvs helt ok för hemmabruk, när man behöver få saker gjort. 

I det här skedet tänker jag hyra en, men det skulle sitta Nice att äga en själv. 

Men jag väntar till helgen och till maken är hemma igen. Just nu är det fullt upp att ensam hinna allt. Tur att kidsen hjälper till 🤗

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Underbara idioter


Den härliga företagaren som fakturerade för varor han inte levererat, gjorde dessutom fantastiska påslag på gruset. Noterar det då jag själv beställde nu efteråt… Måste vara samtalen som kostade honom dyra pengar. Nästan 47% påslag/ton. 

Man ska aldrig vara lyckligt ovetandes eller lita på folk… underbara idioter… 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Underbara söndag


Jag sitter med morgonens första kopp med nybryggt kaffe och spanar ut över åkrarna. Nere vid skogsbrynet står råbocken och visar upp sig i all sin glans och jag vet att, även om jag inte ser dem, följer de två getterna honom hack i häl. Jag vet att de fann varandra för sent för att kunnat skaffa tillökning i år, men hoppas innerligt att dessa får leva till nästa år så vi återigen kan få följa en killings uppväxt. Det är så ont om bockar här nu att jag verkligen, verkligen hoppas att denna får leva och utöka vår rådjursflock. Men just den bilden, när hans gråbruna kropp syns tydligt med skogens mörka bakgrund, är enormt vacker och fridfull att se på. Vinden blåser lite i träden, så där lagom att skogens musik spelar i löven komponerade till småfåglarnas underbara sång. Då och då sveper vråken över på span och jag njuter verkligen av denna söndagskopp med kaffe.

I går var det tävlingsdags igen på Svanby Ridcenter. Islandshäst såklart, Philippa och jag som självklara funktionärer i Nattfaris regi. Eller njae, jag ”arbetade” och Philippa sprang runt och underhöll besökarna. Vi hade fantastiskt väder och njöt av alla dessa vackra hästar. Liksom alltid pirrar det till av längtan av att en gång själv våga ställa upp och tävla. Men vi är ännu långt därifrån. Philippa fann dessutom en kompis. En tjej i samma ålder som tävlade och det väckte, till hennes moders stora förtjusning, ett intresse för att själv börja rida islandshäst och kunna ställa upp i tävlingar. Att se en person i samma ålder, visade henne att det är möjligt.. inte bara för vuxna. Som tur är, finns det en ridskola i närheten – dock längre bort än ”en snabb vända” som – med ridlektioner på islandshäst (ironiskt nog var den hennes nyfunna kompis föräldrar som äger den). Även om man inte har en egen islandshäst, Alfa är lite för pigg och bestämd ännu och Philippa lite för oerfaren och otålig. Att genast införskaffa en islandshäst som passar henne, existerar inte. Först får hon visa sin vilja att uppnå mål, sen får vi se. Tills dess får hon rida på Ayla och … den ridskola hon själv väljer att fortsätta med. Men jag är glad över att gårdagens tävling inte bara gick smidigt med sällskap av P, utan också att P börjar se mer av själva tävlingsmomenten och inte bara glädjas av en stor folksamling att underhålla 😉

Idag började min morgon fantastisk och avslappnad. Philippas morgon började med ångest och tårar över upplevelserna igår. Kluven av önskan att fortsätta rida för Joanna, som hon älskar, och Heby ridskola – vs att byta till en främmande ridskola med den inriktning och de drömmar hon nu upptäckt. Vad hon väljer, får framtiden visa. Valet är hennes.

Nu är kaffet slut och råbocken har vandrat vidare. Philippas tårar är torkade och dagen fortsätter med städning, gäster, ridning och jobb….

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar