Underbara söndag


Jag sitter med morgonens första kopp med nybryggt kaffe och spanar ut över åkrarna. Nere vid skogsbrynet står råbocken och visar upp sig i all sin glans och jag vet att, även om jag inte ser dem, följer de två getterna honom hack i häl. Jag vet att de fann varandra för sent för att kunnat skaffa tillökning i år, men hoppas innerligt att dessa får leva till nästa år så vi återigen kan få följa en killings uppväxt. Det är så ont om bockar här nu att jag verkligen, verkligen hoppas att denna får leva och utöka vår rådjursflock. Men just den bilden, när hans gråbruna kropp syns tydligt med skogens mörka bakgrund, är enormt vacker och fridfull att se på. Vinden blåser lite i träden, så där lagom att skogens musik spelar i löven komponerade till småfåglarnas underbara sång. Då och då sveper vråken över på span och jag njuter verkligen av denna söndagskopp med kaffe.

I går var det tävlingsdags igen på Svanby Ridcenter. Islandshäst såklart, Philippa och jag som självklara funktionärer i Nattfaris regi. Eller njae, jag ”arbetade” och Philippa sprang runt och underhöll besökarna. Vi hade fantastiskt väder och njöt av alla dessa vackra hästar. Liksom alltid pirrar det till av längtan av att en gång själv våga ställa upp och tävla. Men vi är ännu långt därifrån. Philippa fann dessutom en kompis. En tjej i samma ålder som tävlade och det väckte, till hennes moders stora förtjusning, ett intresse för att själv börja rida islandshäst och kunna ställa upp i tävlingar. Att se en person i samma ålder, visade henne att det är möjligt.. inte bara för vuxna. Som tur är, finns det en ridskola i närheten – dock längre bort än ”en snabb vända” som – med ridlektioner på islandshäst (ironiskt nog var den hennes nyfunna kompis föräldrar som äger den). Även om man inte har en egen islandshäst, Alfa är lite för pigg och bestämd ännu och Philippa lite för oerfaren och otålig. Att genast införskaffa en islandshäst som passar henne, existerar inte. Först får hon visa sin vilja att uppnå mål, sen får vi se. Tills dess får hon rida på Ayla och … den ridskola hon själv väljer att fortsätta med. Men jag är glad över att gårdagens tävling inte bara gick smidigt med sällskap av P, utan också att P börjar se mer av själva tävlingsmomenten och inte bara glädjas av en stor folksamling att underhålla 😉

Idag började min morgon fantastisk och avslappnad. Philippas morgon började med ångest och tårar över upplevelserna igår. Kluven av önskan att fortsätta rida för Joanna, som hon älskar, och Heby ridskola – vs att byta till en främmande ridskola med den inriktning och de drömmar hon nu upptäckt. Vad hon väljer, får framtiden visa. Valet är hennes.

Nu är kaffet slut och råbocken har vandrat vidare. Philippas tårar är torkade och dagen fortsätter med städning, gäster, ridning och jobb….

Annonser

Om CiNsO

Historien om en förvirrad hemmafru i skogen!
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s