Första natten med gänget


Natten till idag tillbringade Ayla och Alfa i sina nya boxar. 

Lycka! När det var så regnigt och lerigt i hagen.

Men…den lyckan var visst bara för mig. För de hade väldigt bråttom ut i morse. Fast det har nog haft det ganska Nice i den fluffiga bädden av spån, då båda två behövde borstas av innan de släpptes ut. Spån från topp till tå 😂

Annonser
Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Så nära att explodera (långt inlägg)


Har ni hört om mitt stall?

Jag funderar på exakt när punkten är nådd av alla små missöden, som får mig att explodera rakt ut och vem den stackars saten är som får detta. Då semestrarna är slut och bygget tagit längre tid än vi tänkt oss från början, och mer än en gång inte blivit som vi tänkt oss.

Från start till slut.

  • Först är det Sala kommun. En person, dåligt system, 0 kommunikation och en vattenödla. I oktober 2016.

På vår mark, finns ett dike. Detta dike angränsar till många andra diken i området och i ett av dessa har det hittats en utrotningshotad vattenödla för ett par år sedan. Så det är strandtäkt där vi ska bygga stallet.

Jag har kontakt med en person som ska bygga, som jag vald enkom för att denne hade rykte om sig att vara dyr… men framför allt ärlig. Som skulle säga ifrån om det var ngt. Denne sa att när tillståndet var klart, skulle stallet vara klart på kort tid och beräknad tid blev i mitten på februari.

Men tillståndet drog ut på tiden, och vid jul hade vi fortfarande inte fått något svar. Inte hört ett jävla skit från Sala kommun. Jag ringde, mailade och jagade på alla sätt jag kunde. Redan nu var bygget försenat med en månad.

Efter jul, fick jag äntligen tag i snubben som förklarade att kartsystemet legat nere precis innan jul så han kunde inte göra klart tillståndet.

Så klart. Men i mitt stilla sinne tänkte jag att det måste vara väldigt praktiskt att ha ett sådant arbete och ett sådant system, som ligger nere precis en månad innan jul! Eller försökte han bara logga in en gång?

Hur som helst. När vi äntligen får tillståndet, och räkningen på 1900 kr för jobbet (i slutet på januari, början på februari) så ligger vi enormt mycket efter. Jag blir även då informerad om att Heby hör till Uppsala, men då allt inte ändrats kommunmässigt så gäller fortfarande reglerna för Västmanland. Dvs har man en gång fått tillstånd, så gäller det. När vi byggde huset fick vi tillstånd för en infiltration. Dvs… vi hade inte behövt ansöka om tillstånd alls.

Denna info får jag tillsammans med räkningen och tillstånd nr 2.

  • Byggaren och grävaren.

Under denna tid som gått har jag även talat mycket med personen som ska bygga. Att bara få in en ordentlig offert, var ett jobb i sig. Gärna önskar de ta allt muntligt, medan jag kämpar för att få dialogen skriftlig. Dels pga mitt minne, samt ev dispyter.

Jag är redan i början noga med att dialogen ska börja där jag säger vad jag vill ha, vilken budget jag har och han återkopplar med OM DET ENS ÄR MÖJLIGT. Dvs ett fucking jävla enkelt ja eller nej. Att få fram något form av svar var iofs inte svårt. Jag fick ett muntligt, ”Ja, det ska inte vara något problem” och från det inväntade jag offert, som skulle dyka upp på mail.

Jag väntade, väntade, väntade och väntade. Tillslut kom det en offert, där priset var 180000 kronor högre än vad jag informerat att min budget var. Vilken månad detta var kommer jag inte exakt ihåg, men nu är det sen vår iaf. Jag medd honom att jag beklagar, det är bra mycket högre än min budget (som han tidigare sagt att det inte skulle vara några problem alls med) och jag inte kan gå vidare med detta. Jag får helt enkelt finna andra alternativ eller vänta tills jag har mer deg. Sjukt besviken, då jag kunnat lagt ned denna tid på att söka efter andra möjligheter för mig.

Jag trodde samarbetet var klart där.

Någon vecka senare ringer denne kille tillbaka till mig. Säger att han tycker så synd om mig så han har räknat på alternativ och fått ned priset. Han erbjuder mig en variant av ”icke hederligt och lagligt sätt att göra affärer”. Vilket resulterar i att om jag höjer min budget med 80000 kr, sänker han priset med 100000 kr.

Varningssignaler. Men…. lockad av att än en gång se ljuset i tunneln till det stall jag trodde jag inte skulle kunna bygga på ett par år. Jag tackar ja. Och jag skulle få en offert som visar vilket pris vi kommit överens om samt vad som däri skulle ingå.

Bland detta har även byggkillen introducerat en grävkille, som vi gått genom allt vi önskade få gjort med. Fått en offert och accepterat den. Där är allt klart, och han väntar bara på klarsignal från byggkillen.

Åter igen tystnad och jag får jaga. Igen.  När byggkillen väl kontaktar mig igen, är det inte med ett mail på en offert, utan ytterligare diskussioner om priset. Jag ber om en offert, han svarar att han ska räkna ihop och maila mig inom kort. Igen. Då frågar jag om vi verkligen är överens och om jag kan sätta igång grävkillen så länge. Jodå… det var bara att köra. Offerten kommer under morgondagen.

Ingen offert… men vi har haft kontakt sedan oktober och vissa delar finns redan skriftligt, så vi kör igång.

Men även där går det snett. Inget händer! Både maken och jag jobbar mycket hemma och upptäcker till vår förvåning att vi aldrig ser någon person. Grävmaskinen står där (om jag vetat om hur det skulle bli hade jag räknat antalet dagar grävmaskinen stod där och sedan fakturerat uppställningsavgift) Men det är sällan någon som kör den. Gropen för grunden blir grävd och vi vet att han varit där, för det märks att något sker… men vi ser honom bara någon enstaka dag. Grushögar ligger där vi parkerar bilarna och grävmaskinen står stilla.

Under denna tid tjatar och väntar jag även på byggkillens offert. Men det händer nada och då och då ringer han tillbaka med info om att han visst räknat fel på div saker. Vi pratar om det, jag påpekar att vi redan har ett pris vi är överens om (div dravel om att kostnader tillkommer för att han måste hyra maskiner, vilket är föga mitt problem och man kan tycka en erfaren entreprenör är mer medveten om vad som behövs, än jag). Offert uteblir och priset försöker han ändra varenda gång jag ringer och tjatar.

Nu börjar jag bli orolig.

Tillslut hör jag återigen att jag ska få en offert dagen efter, men jag får även ett dtm då bygget ska sätta igång.

Grävaren har gjort hålet i backen för grunden (vete fan när, då vi sällan sett ngn, men hålet är gjort och grus ligger där) men inte ett skit har skett med de övriga sakerna vi beställde av honom. Bl a en övergång i hagen som jag önskade få fixad då det blev så blött och lerigt på vår och höst. Detta hade vi ingen tid på, men så fort som möjligt. My misstake, jag skulle satt ett datum men jag är så blödig när de beklagar sig över hur mycket jobb de har och dyl…. FAN!

Dagen då bygget skulle börja kommer. Men inga byggare. Alla lyser med sin frånvaro och jag får börja jaga igen. Efter ett par dagar behagar byggkillen äntligen att höra av sig, med en förklaring att byggarna tagit bondpermis och fler byggen än vårt står i väntan.

Nu kanske ni frågar er varför jag fortfarande önskar använda denna byggkille, som bevisligen gör ful-affärer och inte håller sitt ord utan bara drar ut på tiden? Jo, det är enkelt. Jag orkade inte börja om igen.

Sen kom det som fick det att rinna över och jag insåg att det här funkar verkligen inte. Jag är trött på alla förbannade ursäkter, bortförklaringar och prisändringar. Jag har fortfarande inte fått den begärda sammanställda offerten och snubben har mage att ringa och fråga mig om jag inte kunde ta ut 120 000 i kontanter!!! För revisorn hade sagt att han visst inte kunde ta betalt ”svart”. DUH!!! Va, har inte alla byggare ett separat svartkonto??? Jag trodde inte mina öron. I mitt fall hade jag inte hajjat att han önskade detta svart till företaget, utan jag trodde (dum som jag är) att jag skulle betala de killar som byggde, direkt. Utan mellanhand.

Nu ville jag inte vara med längre och efter div fula ord i örat och vilka problem jag orsakat denne byggkille (notera hur mycket jag strulat genom att begära ett pris och förvänta mig ett ärligt svar).

När vi lade på luren så hade jag blivit av med den byggkille som fortfarande, efter ett par månader, inte lyft ett finger. Bara dragit ut allt på tiden.

  •  – Grävkillen

Eftersom denne faktiskt kom via byggkillen och jag inte visste vart jag hade honom (inte här iaf) så ringde jag upp honom och frågade vart han stod. Blev vi av med honom i samma veva, eller håller offerten och accepten utan bråk? Notera att på typ 6-8 veckor som grävmaskinen stått här, har han arbetat max 3-4 dagar och då inte ens en hel dag… När jag inte hört ngt från byggkillen så har grävkillen undrat om han ska avvakta. Självklart, eftersom han inte kan göra ngt… med stallet… men de övriga beställningarna fanns ju att göra. Hur kan man fråga om man ska pausa ngt man inte pysslat med på flera veckor?? Är det inte redan en paus då?

Han stannar, och erbjuder sig att offerera även grunden.

Offerten kommer och är för dyr. Så vi tackar nej och beslutar att lösa det på annat sätt samtidigt som vi tröttnat på att allt tagit sådan förbannad tid och säger att han ska vara klar med det vi tidigare varit överens om inom en begränsad tid, som egentligen är veckor efter tidigare – av dem – lovad tid (Detta är ca 2 dagar efter att han frågat om han ska pausa det han inte gjort på flera veckor…. ). Då bröt helvetet lös med denna pojke också. Fy för att sätta krav på fria viktiga personer. Konversationen vi har mail ledes visar även extremt svår dyslexi, vilket gör det praktiskt taget omöjligt att förstå… men när vi är fler, så får vi fram meningar av det.

Hålet för stallet är gjort. Grus ligger där i. Dräneringen ligger runt, men dräneringsbrunnen är inte nedgrävd, inget är förberedd för brunnen i stallet, jordhögarna ligger kvar, grushögar ligger på vår väg och allt står bara stilla…. och det ser ut som en jävla fucking byggarbetsplats hela våren och början på sommaren.

Vi tackar och ber att få betala det han gjort, samt för det jobb han hittills gjort. För säkerhets skull kontrollerar jag med grusleverantören hur mycket grus som levererats hit. Samma leverantör som vi använder när vi fyller grus på vägen. När fakturan kommer upptäcker jag att grävkillen fakturerar gruset med ett pålägg på 75% mot vad JAG skulle fått betala som privatperson!!! Dyr peng för att ringa och beställa grus…. jobbigt samtal det måste vara för att rättfärdiga det priset. Dessutom var leveransen en aningens mindre än vad han fakturerade, men det var sådan liten skillnad att bråket skulle vara jobbigare. Men däremot har han fakturerat för brunnen som han inte ens levererat på flera månader. Och när fakturan kommer så har han fortfarande inte levererat den. Den vägrar jag betala och så får allt börja om igen.

Vi beställer modulstall och får hjälp från R, J och hand bror med tänket, bygge grävning och förklaringar. Vi beställer boxar från myrby mekaniska.

Bygget och lösningarna har tagit hela sommaren och vi har tagit varenda lediga tid till att lösa detta själva. Bitter, framför allt över att byggaren och grävaren slösade vår tid.

Nu är vi så nära så nära… och så håller jag på att montera boxar. Det är svårt, men går sakta framåt. Vi har bara helgerna att bygga på och så visar det sig att Myrby mekaniska inte har skickat med tillräckligt många beslag för två boxar.

Såklart! Varför ska något alls gå smidit… en pytteliten grej mot allt som varit… men ack så nära kanten att vara droppen som får bägaren att rinna över…

Tro mig när jag säger att jag hade svårt att lita på folk tidigare. Nu har jag ännu svårare… och aldrig, aldrig någonsin att jag ska anlita någon jag inte känner.

ALDRIG!

Och jag är glad över att jag inte behöver träffa de personer som var inblandade tidigare, för jag är rädd att ”mitt gamla jag” skulle komma fram. Den personen är inte logisk och löser problem på annat sätt. Slösa aldrig min tid! Ta mig inte för givet och underskatta mig inte. Tre saker som får mig att brinna av.

 

 

 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Jag måste


Jag måste fixa klart stallet NU, för Alfas hovar mår inte bra i konstant lera. 

Jag måste fixa en inhägnad till gässen, de skiter så in i helsicke.

Jag måste bli av med mörkrädslan! Så sjukt opraktiskt när jag skulle behöva kunna rida i mörker.

Jag måste, jag måste, jag måste… 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Mitt i natten med Philippa


Trots att fredagskvällen började med att jag stupade på sängen (igen), helt övertygad om att ytterligare en kväll skulle sovas bort, var jag den som höll sig vaken längst. Maken och Philippa somnade på soffan (igen) båda helt övertygade om att de var tillräckligt pigga för en fredagskväll framför tv:n (igen).

Men till slut ger även jag upp och tänker bege mig mot sängen (platsen JAG behöver för att somna), när Philippa plötsligt sätter sig upp och mumlar:

– ”Jag såg det. Jag såg vad det var…”

Förvirrat tittar jag på henne och funderar (WFT) lite…

– ”Va?….”

Hon tittar på mig som om jag var en idiot, tar självsäkert bort en slinga av håret från ansiktet och fortsätter:

– ”Jag såg det. Det var burkarna!”

😳

Jag är inte medveten om vilka burkar hon menar. Men jag gissar att de hörde ihop med den del av drömmen hon knappt vaknade upp från… 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Hysteriskt!


Jag vet att jag som vuxen och förälder kan föra över mina fobier och nojor på mina barn. Jag vet det, för jag ser samma hysteri som jag själv en gång hade. 

Eller… hade? Jag har dem fortfarande. En del fobier har bytts ut till fascination. Som spindlar. Jag tycker fortfarande att de kan vara otäcka, men de hör även till de kryp jag numera kan iaktta, titta och förundra mig över. 

Men det finns ett spindeldjur jag absolut inte kan bli annat än äcklad av. Men som jag ändå måste byta ut min hysteri till ett lugn, för att inte skrämma mitt barn och skapa en fobi för ngt hon tidigare inte varit rädd för. Eller för att lugna den hysteri hon redan utvecklat. Detta kryp är fästingar!! 

Nyss ropade min dotter på mig och bad mig köra ut katten, som lagt sig kurrandes i hennes säng, för att hon inte ville ha fästingar på sig. Jag försökte förklara för henne att Moses inte längre har lika mycket fästingar på sig då det är så kallt ute, samtidigt som jag finner en dygnsgammal fästing på hans hals. 

Oj, säger jag och flinar lite. Här fanns det visst en. Men jag tar bort den och Moses om du önskar. Hon svarar att bara jag tar bort fästingen så är hon nöjd. 

Jag pussar henne godnatt, plockar bort fästingen med fingrarna och går lugnt för att avlägsna den från jordens yta i form av en levande individ. 

Men inombords råder inte det lugn jag utåt visar. Jag känner hur det äckliga krypet viftar med sina ben, svänger sig om mellan mina fingrar och hugger sig fast i mitt finger med sin äckliga sugsnabelgrej och gräver in hela sin skalle i min hud. Hur den växer i min hand och blir ett stort monster. Det går rysningar genom hela min kropp och jag kväver ett gallskrik som letar sig upp genom min strupe.

Fy F-n vilka vidriga kryp!! 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Min lilla gård


Jag älskar djur och skulle mer än gärna vilja ha en liten gård med både det ena och det andra i djurväg. Men med det innebär även en del självhushåll och slakt av div överflödiga djur som jag inte riktigt vant mig med än. Köttkaninerna blev goskaniner som sedan fick flytta till Kolbäcks värdshus där de numera lever i en flock med andra kaniner och daglig gos av både ägare, personal och gäster.

Höns var fantastiskt. Att ha dem pickandes på gården och strosandes. Men när räven började finna sig hit och hönshuset behövdes till förvaring av hö till hästarna fick även de flytta. Att kläcka kycklingar och sedan tvingas slakta de överflödiga pojkarna var även det en jobbig gärning som blödiga jag inte klarade av. Jag lärde mig och gjorde det, även om jag tillslut var tvungen att be om hjälp då jag inte hade kraften att hantera själva slakten själv (klen, jag vet) men det gick heller inte att servera familjen av de djur som slaktades så själva iden med självhushåll gick i kras.

När värken kommer på höst och vinter, behöver jag även assistans med div sysslor. Därför får jag hålla mig till de djur som övriga i familjen önskar hjälpa till med.

Idag har vi två hästar, två hundar, en katt, två marsvin och tre knölgäss. Min tanke var först att gässen skulle gå lösa på gården, men med risk för att de finner poolen som ett tacksamt tillhåll får jag nu lösa det med inhägnad hage och balja tills jag kunnat gräva en damm till dem. De ska vara lätta att träna sägs det, men inte mina. Visst får jag klappa och gosa med dem, men det först efter att jag går efter dem där de pressar in sig i ett hörn och inte kommer längre. Då även under högljudda protester. Muta dem med mat sägs det, men trots att alla mina djur är mycket matglada så gäller det främst när jag står på ca två meters avstånd. Förutom hästarna, hundarna och katten som mer än gärna skulle sitta i knät om de fick. Opraktiskt och dumt när det kommer till hästarna.

De tre gässlingarna har nu växt ordentligt och börjar få riktiga fjädrar ist för det fjun de hittills haft. Det märks att de är i olika åldrar och de slabbar fruktansvärt. Jag vill att det ska vara rent och fräscht, men på en dag har de slabbat ned igen. Blir bättre när de kan gå fritt på större ytor, men jag önskar att de inte är så skygga så jag kan få in dem igen på kvällen i trygghet från räven. Den ena gåsen fick rött öga och den fantastiska salvan noviform är restad till årskiftet. Att smörja in aloeveragel runt om har hjälpt betydligt och det ser ut som att det blir bättre.

Nu framför mig har jag en del projekt och hösten kommer med stormsteg. Hela sommaren gick åt att bygga stall och jag hoppas även hinna banka ned stolp till den nya hagen för hästarna och inhägnaden för gässen innan vintern kommer.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Det är fan höst nu!


Den här sommaren försvann i ett nafs. Tur att jag är lika förtjust i hösten också… när det kommer till naturlivet iaf. Det som däremot är lite surt, är att stallet fortfarande inte är helt klart och att tiden för bygget krympte ned till betydligt mindre. Men det får ta den tid det tar och så mycket annat än jobbet, familjen, bygget och djuren hinner jag inte med, även om jag önskar det, och tänker därför heller inte boka upp mig på saker som gör att jag inte kan hålla på.

Trots att man svär sig fri från sådant, så dyker det ändå alltid upp saker som förhindrar. Dessa saker kommer ske även om jag har uppbokat hela helgen, så jag struntar i att boka upp. Alla som vill får komma när och hur de önskar, men jag kommer fortsätta mitt race och drömma om att jag kanske, kanske hinner ut ett par vändor för att plocka svamp.

Philippa fick sina älskade marsvin igår. Efter att ha drömt om dem (visserligen hamster, men ändå) i över ett halvår och med löftet om att hon skulle få dem… så försvann a l l form att tålamod och det glada tjatet och frågorna om när gjorde att kunskapen snabbt måste in och djur snabbt finnas. Det blev en jäkla massa högläsning på nätet om skötsel, mat och raser. Nonself var den sorten hon fastnade för och därefter började sökandet efter just sådana marsvin. Honor helst. Det var inte det lättaste heller. Jag önskar helst köpa från en uppfödare, registrerad sådan, eftersom marsvin ligger mig varmt om hjärtat efter min egna uppfödning (Ni som minns kanske kommer ihåg två rum fulla med olika raser av marsvin och den där fantastiska stora bur-hagen med alla honor och barn ❤ ). Men nu skulle vi bara ha två.

Bara ha två.

Bara två stycken.

Inte fler än två.

Absolut max två.

Hur som helst så åkte vi iaf in till djuraffärerna i Uppsala för att kolla vad som fanns. Hon ville veta om foder, burar och dyl. Inga stora förhoppningar hade vi att finna några, och inte heller önskade jag köpa från en djuraffär…. men vi var först på Arken Zoo och fick några tips. Smådjursavdelningarna minskar ned då det är krångligt och ”fel” att ha smådjur i den omfattning som tidigare. Och jag är böjd att hålla med. Fick iaf tips om några ställen som kan ha;

Djurfavoriten

Djurhobby

Herpers choise – Detta verkar vara ett spännande ställe som kan leda till en utflykt ngn dag. Fick tips om att de även ev skulle börja med smådjur, men det framgår inte på hemsidan.

Fäboden – En mysig plats som också skulle vara värd en utflykt för att se vad som finns. Trevligt!

Men vi kom inte längre än till Djurfavoriten. För till vår stora förtjusning så hade de två st nonself-pojkar i en bur. De bara väntade på oss och så ”räddade” vi dem. De hade det väldigt bra i sina burar, stora som fan och de vägrade sälja en mindre bur (jag anser att de ska springa lösa när P är på sitt rum, men alla ser det inte så).

Så nu sitter Philippa med iver och väntar på att hennes två mycket skärrade små pojkar, ska börja äta så vi vet att de har landat i sitt nya hem…

 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar