Så frustrerande


Jag har verkligen inte tid med det här NU!

När jag vaknar på morgonen och anser att jag absolut inte vill kliva upp ur sängen, utan bara dra täcket över huvudet och fortsätta ligga och tycka synd om mig själv, så är det svårt att dra fram det där positiva som gör att jag lätt spritter upp med tanken ”Vad gör väl det, det blir inte bättre än vad jag gör det till”.

Med risk för tjat, så är händerna det jag lider mest av när det slår till. För allt jag gör, gör jag med händerna och mycket ting har jag slutat med då frustrationen av att inte klara av det jag älskar gör att negativiteten dyker upp som ett svart stort monster.

Jag fotar inte längre.

Jag tecknar bara någon enstaka gång.

Detta är två av de saker…. Nej! Se där! Nu var jag på väg igen. In i deppdimman, krypa ihop och tycka synd om mig själv med tårarna rullandes ned för kinderna.

Jag jobbar hemma idag. Sitter just nu inne på mitt kontor och försöker samla ihop fingrarna inför att sortera papper. Enkelt, finmotoriskt… smärtsamt. Men jag vet också att det bara är i början. Tills jag kommit igång. Efter ett tag ger det med sig.

Nej… jag går en promenad först. Mjukar upp kroppen och slappnar av till skogens ljud. Sen får det ta den tid det tar. Pärmarna är kvar, jag måste få tillbaka synen (att se det positiva) och njuta av nuet.

Snöflingor är ett av naturens bräckligaste ting, men se bara vad de kan göra när de håller ihop….

Annonser
Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Måla, måla, måla och måla.


Idag har jag målat.

Igår målade jag också. Hela dagen. 

Dagen innan dess också.

Och dagen innan det.

I början av veckan målade jag också.

Helgen som va tillbringade jag med att måla.

Jag är ganska less på att måla nu. Och det är tur det, för snart är det klart. Med grundmålningen iaf… 😒

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Jösses Amalia!


Efter mycket bygge och lite slappande var det iaf dags att forma någon form av ”bikinirand”. Ni vet, gränsen för vad man vill dela med sig av och inte.

Men jösses Amalia! 

Att forma fram en sådan efter vinterdvalan (ja, det har varit sommar ett tag, men jag har varit….upptagen) var ju som att gå lös på ett parti i redwoodskogen med enbart en simpel fogsvans till hjälp.

Och denna förbannade klåda när växtligheten vill tränga sig fram igen (håller man inte efter i trädgården, tar skogen snabbt över) är ju som att ha tusentals myggbett i ljumskarna! 

Inte heller är det för att ”visa upp mig” för aldrig i livet att jag sätter min fot på allmän badplats. Jag ville bara slippa se skiten själv. Tack gode Gud för att jag använder mig av boxertrosa och inte de där  trådarna som finns att köpa. 

Till detta ska jag nu spatsera runt i min bikini (fast då kommer väl det efterlängtade regnskurarna ist) och visa upp (för skogen) den fantastiska ”tishe o shorts” bränna jag har! 

Herre jävlar vilken olidlig klåda!!!! 😩

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Lycka!


Ja, återigen så sker saker som gör att jag inte hinner med det jag vill hinna med. Men, nu är arbetet avklarat och jag kan på ”riktigt” kombinera ett par semesterdagar med bygget av stallet. Nu ska hästarna igång på allvar!

Att Philippa inte vågar rida Ayla längre, har blivit ett stort problem. Den ofrivilliga avsittningen på ridskolan i kombo med att det varit lite rodeo-ridning på Ayla, har gjort att hon tvärvägrar rida. Men som tur är så har grannens ridvana dotter fått abstinens och gav sig idag ut på en ridtur, vilket sakta men säkert (förhoppningsvis) gör att P’s rädsla övervinns. Framförallt får Ayla jobba lite mer än bara promenera och markträna med mig. Vilket är helt fantastiskt!!

Lycka!!

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Hjälp mig!


Jag kan verkligen inte bestämma mig. Inredning ÄR inte min grej och jag får sådan beslutsångest! Jag önskar samtidigt att det ska vara symmetriskt och hemtrevligt.

Alfa är inte så överförtjust i att stå uppstallad. Hon är flockig som 17, ganska hemskt just nu, men med tiden blir hon lugnare ju mer hon vänjer sig. Min önskan är att ha ett öppet stall. Men jag är samtidigt orolig över att hon ska skada sig på ngt sätt, innan hon vant sig vid att ex stå ensam kvar medan jag leder ut Ayla (som i sin tur är helt chill i stall).

Alfa reagerar genom att resa sig och försöka ta sig över. Det gjorde hon i grannens stall, där väggen når henne ända upp till huvudet. Den biten löste sig genom att helt enkelt leda inte Ayla först. Den gången.

Så jag sitter nu här och kikar på olika varianter jag finner på nätet. Detta har jag pysslat med i månader nu, men fortfarande inte kunnat bestämma mig. Antingen måste jag köpa sådana där färdiga, trista väggar. Eller bygga själv och då komplettera med galler av ngt slag, som kostar skjortan och för de pengarna får jag nästan färdiga väggar iaf… och då är jag tillbaka vid det trista. Väljer jag de färdiga som inte är lika trista, så kostar det hutlöst med pengar. Jag vill ha ngt annorlunda. Praktiskt men mer… jag.

Jag går från murat (så jäkla snyggt, men med tanke på hur lång tid det tog för oss att mura kanten… så kommer stallet aldrig bli klart då) till eget snickeri, till färdiga väggar. Tillbaka till murat, över till eget snickeri och därefter till färdiga väggar igen. Gaaaahhhhhh!!!!

Nej… jag blir verkligen inte klok på det här! Jag och min förbannade beslutsångest! Förutom att det ska vara snyggt… så ska det ju dessutom vara praktiskt!

Alfa behöver höga väggar, och Ayla ska ju helst ha mindre front. Så hur 17 gör jag då för att få det symmetriskt? Bygger styltor till Ayla???

Publicerat i Allmänt | 1 kommentar

En månad…


Nu är det redan 30 juli och vi har i vanlig ordning tillbringat semestern med bygge. Nu är det inte långt kvar, plus inredningen… men det drar ut på tiden med målningen pga det ostadiga vädret. Sakta men säkert går det framåt och idag står målning åter igen på agendan, med mörka moln i sikte.

Nu lär det dock gå lite trögare. Det är en sak att stå och måla med ljudböcker i örat. Men nu är den 82 böcker långa trilogin om Isfolket, häxmästaren och solens rike slut. Nu ska jag sakta men säkert ta mig tillbaka till verkligheten och se till att få saker gjort. Kanske, förhoppningarna finns iaf, ska jag även få igång hjärnan igen.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Ett steg fram, ett par steg bak…


Med hjälp av R och JP-betongpartner fick vi iallafall en stallgrund till slut.

Ha! 

Äntligen lite lycka i all motsträvighet som varit.

Men senast idag påpekade jag för maken att jag faktiskt är en ganska otursförföljd person. Inga stora saker, bara lagom så man liksom har känslan av att vandra livet genom trög tjära. Absolut inte ”icke genomförbart” utan mer som ”suck vad trögt det ska vara då”.

Jag har vant mig vid det. Hittat vägar runt det, medveten om att en lycka oftast följs av ett par tre olyckor.

Vi lyckades med stallgrunden. Stallet är påväg och allt flyter nu på som det ska. Äntligen!

Idag fick jag även punka på mitt däck till bilen. Ett ganska så nytt sommardäck. Tjooohooo! Muttrarna är maskindragna och jag får inte loss dem med enbart styrka och fälgkors. Måste låna hävstången i morgon och försöka igen. Däckfirman kan jag inte köra till…eftersom däcket sitter på bilen. Visserligen är det bara platt på en sida, som en person påpekade för mig, den nedre 😜👍🏼. Men jag tror jag bör låta bli att köra ändå. Tur att jag iaf har övningskörningsbilen – med dubbdäck 😒

Sen upptäcker jag nu ikväll att Alfas bärrandsröta har kommit tillbaka. Efter att ha varit fint och läkt bra i flera veckor. Hovslagaren kommer på torsdag och då får jag se om det blir till att packa sig in i bil/släp och ta sig till veterinären. Det lutar redan nu åt ett besök på Ultuna, för säkerhets skull. Gillar INTE att det kommit tillbaka. Vill dock ha det bekräftat först. Tills dess får hästarna gå i liten, helt torr hage och vi får återgå till de dagliga skrubbningarna med grösåpa och äppelcidervinäger. Har artimud pasta också, men det är ett veck under så jag kommer inte åt att skrapa bort allt och ser heller inte hur långt in det gått. I förrgår var där inget alls… 

En ”lycka” – två ”olyckor”. 

Kommer det fler? Eller räknades det att jag dunkade bakhuvet hårt i bakluckan på bilen så jag blev alldeles vimmelkantig? Fast den biten kanske bara hörde till min vanliga klumpighet… 

Morgondagen får visa.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar