Det är vår i luften!!

• 

• 

Det är vår i luften och det känns. Djuren längtar ut och vid min korta promenad, som följdes av utskällningar av familjemedlemmar, släppte jag ut hönsen och ankorna så de fick springa lite fritt medan vi var ute.

Ankorna rusade raka vägen ned till det vattenfyllda diket, där vattnet porlade friskt. Vilken lycka för dem! De har inte kunnat bada ordentligt under hela snöperioden. Men nu kunde de äntligen simma fram och tillbaka, leka och dyka i vattnet och snappa med näbbarna i botten efter föda. Så härligt att höra dem leka. Dessvärre kunde jag inte gå dit själv och se med egna ögon, men min granne som var ner var så snäll och fotade åt mig så jag kunde se hur de njöt.

Det var tänkt att jag skulle påbörja utbyggnad av hönsgården när snön försvann, men då vissa omständigheter gjort att jag har mycket begränsad rörlighet, får det vänta ett tag. Planerna finns och jag får skissa vidare på dem.

Nu fortsätter uppbyggnaden av den trädgård jag önskar mig.

När man själv står inför valet…

I dessa hysteriska tider känner jag mig faktiskt ganska förvirrad. Hur ska jag tänka, tänker jag rätt? Vi är snoriga, hostiga och degiga… men är det egentligen så allvarligt? Well… kanske inte för oss… men för andra!

Personligen är jag inte rätt för att få viruset, jag tillhör inte de som är i farozonen. Men jag tillhör den majoritet som pga oförsiktighet kan orsaka flera människors död. Bara i min närmaste närhet finns flera som finns i direkt farozon.

Så hur ska jag tänka? Jag vet att jag kan isolera mig själv från att besöka de närmaste, vänta så jag inte är den som tar med den sista av deras upplevelser. Men hur gör jag för att begränsa till de som inte är mina närmaste?

Jag tänker mig för. Men ju mer jag tänker, desto mer förvirrad blir jag. Visst… jag kan begränsa mig och enbart med försiktighet träffa personer som är starka nog och själva tycker det. Men… hur vet jag att det inte är ngt som jag bär med mig, delas med till nästa person ”utanför riskzonen” och därifrån tar med sig till någon som är i farozonen.

Herregud! Jag blir ju helt nojig av det här! Hur 17 ska vi tänka!

Jag försöker tänka som så, att jag ska göra allt jag kan för att skydda mina föräldrar och mina svärföräldrar. Jag kommer inte träffa min fantastiske brorson… som jag faktiskt ännu inte har träffa alls… ❤ därefter ska jag hålla mig så mycket hemma som möjligt. Vi handlar på oss det vi behöver, så vi minskar besöken i affären. Varför? Därför… jag tänker som så att de äldre, de som är i riskzonen och är ensamma utan assistans. De har inget annat val än att handla ofta och enbart kan de ta hem det de orkar bära. För deras skull, bör jag drastiskt minska mina besök till en affär.

Inte heller skadar det på lång sikt, så som vi bor. Att inhandla mycket vid enstaka tillfällen ist för att ständigt åka till närmaste Ica flera gånger per vecka. Det är bra mycket miljövänligare och mer ekonomiskt att planera noggrannare.

Jag åker inte kommunalt till mitt arbete, jag åker inte kommunalt alls.

Ever.

Men min poäng här är, att jag har ett sådant fantastiskt arbete att jag kan arbeta hemifrån, utan problem. Jag har ett eget kontor på tomten, och det mesta jag arbetar med är digitalt. Men…. då resten av familjen är hemma även de, så ökas belastningen på vår lina (som redan är antik) så föredrar jag att åka in till kontoret. Då jag åker bil, träffar jag ingen på vägen. Jag arbetar på ett litet kontor och det enda som slår mig är min förvirring gällande min egna förkylning och respekten för mina arbetskamrater.

Vi får helt enkelt ta en dag i taget, ett beslut i taget. Så länge vi alla tänker oss för och är extra försiktiga, så tar vi oss självklart igenom detta också. Men nu kan vi inte bara tänka på oss själva, vi MÅSTE tänka på vilka som kan skadas av vår egna oförsiktighet.

Tänk ett steg längre.

 

Det är nog dags nu

Jag har vanligtvis inte så många projekt under vinterhalvåret. Kanske är det för att jag bara inte tänker på dem 🤔 För när våren kommer närmare, så växer listan med projekt.

Min kropp tycker det räcker att plantera lite blommor med hjälp av allehanda hjälpmedel.

Min hjärna vill samla på sig stora stenar och gräva ur maken för att bygga en jordkällare. Ett växthus vill jag också ha, samt en örtträdgård. Inte heller kan min hjärna förstå, varför kroppen inte lyder dessa signaler…

Så… jag har lite att göra.

I år ska jag!

Det har alltid varit en dröm för mig, att få träna för Haffi Gislasson.

Varför?

Jag vet inte riktigt… 🤔

Kanske är det för att jag ser en chans i att ”få behandling” för mig i samband med ”hästträning”. Eftersom jag har mycket rädsla i grunden och den har byggts på pga mina skador, så har jag liksom hakat mig fast vid att en person som Haffi… som ÄR KBT terapeut OCH har lektioner med islandshäst, skulle vara en superkombo för mig.

Dessutom skulle jag då slippa springa till en psyktimme där jag känner mig stressad och att det känns som slöseri med tid.

Många säger att ”jag lever med psykisk ohälsa och det måste ni acceptera och respektera”. Jag vill inte se det så. Jag ser det som ”ok, jag kanske är lite störd men jag får lära mig hantera det så jag inte skadar/sårar andra i min omgivning”.

Med tiden tycker jag faktiskt att jag klarat mig väldigt bra. Det är en enorm förändring mellan mig ”förr” och mig ”nu”. Men jag är liksom i mer harmoni ( OCH äter grymma tabletter 😬).

Hur som helst. Jag har länge sagt att jag vill ha lektion med Haffi. I år ska det ske! Hur/när/var vete 17, men det är iaf ett mål jag har.

Wish me luck!

Jag glömmer bort mig själv 🤔

När det inträffar saker som man inte planerat i sitt liv, har man två val. Antingen deppar man ihop och lägger av helt, eller så anpassar man sig och lever vidare.

Jag skulle tro, att man kanske egentligen inte alltid kan välja. Svackor kommer alltid, men det gäller liksom bara att fortsätta ändå.

Ständig lär jag mig vad jag kan och inte kan och det faller sig mer och mer naturligt att göra de val jag klarar av. Även om jag tidigare gjort ett annat val, så är det detta som blir mitt val idag. För det är vad jag klarar av. Jag anpassar mig.

Men det betyder inte alltid att hjärnan samarbetar med mig. Jag blir fortfarande då och då påmind om att ”eh, bruden! Välj en annan väg. Gör ngt annat”.

Senaste tiden har jag inte haft så extremt mycket problem med nacken. Jag kör fortfarande bil, även om jag inte kan göra det långa perioder. Ska jag köra hästsläpet, så måste kragen vara på pga rycken som kan bli (ok, den ska jag typ alltid ha när jag kör, men den är i vägen….). Jag kör en annan väg till jobbet, som är rakare och färre stopp.

Jag rider fortfarande, men har en annan häst. Då och då kan jag fortfarande rida Alfa utan problem, för hon har blivit så mycket lugnare. Men jag är begränsad så jag klarar inte av att hålla båda igång.

Älskar att rida ut och gör det utan problem. Det faller sig naturligt för mig att inte svänga så mycket på huvudet fram och tillbaka, att ist använda mig av periferin.

Det är lite som när man ska äta nyttigare! Man kan äta allt (jag kan göra allt) men inte hur mycket som helst (men jag måste begränsa mig).

Samtidigt… ibland glömmer jag bort mig. Kör på utan att tänka, eller kanske ignorerar jag, och får efteråt känna bismaken av det. Nu ligger jag här. 🤨 Obrukbar för ett tag. Enbart för att jag red på ett kalhygge. Sökt av området på ett sätt jag inte brukar och i ivern av ”upptäckande” glömde jag bort mig själv.

Men…. det var iaf lika mysigt som vanligt att rida och jag är fullt medveten om att jag kommer bli liggandes i värk efter varje tur i höst! Varför??? Jo, för det finns svamp i skogen då 😂😂😂

Och… innan dess är det sommar. Kl är nu 16:00 och det är inte kolsvart ute än 🤗🤗🤗 Vi går mot ljusare tider och snart kan jag lyxa till med ridturer efter jobbet igen!! Wooop, wooop!!

Aftonbladet uppmanar till lurendrejeri… eller?

Jag har inte Aftonbladet plus och kan därför inte heller läsa artikeln som hör till rubriken. Därför kan jag, och många andra med mig, bara tolka rubriken.

Jag tolkar det som att Aftonbladet uppmanar till lurendrejeri. Uppmanar folk att ”lura systemet”!

Ytterligare ett bevis på att tidningen är en sosseblaska; ta det du vill ha och låt andra betala för det!

Vad det sedan står i artikeln i sig är oväsentligt, för den kan jag inte läsa….

Hur går det till?

Well… jag ska berätta det för er.

– först börjar man så här

– sen fortsätter det såhär

Efter ett tag blir det såhär:

Och sen… efter lång väntan och yttepytte stund:

Därefter går det undan och man hinner knappt med:

Och då kan det bara sluta på ett sätt när man ska hålla sig borta från gluten. Nämligen såhär:

Aromen i sovrummet lär inte vara go i natt. Inte heller magknipen. Men gott var det 🤗

Huginns nya shit

I går kväll borstade jag hästarna i hagen.

I mörkret.

Huginn gillar inte pannlampan så det är bra träning och den här leran gör att pälsvård är ett måste.

Till min stora lycka verkar just Huginn vara en gris. Alltid lerig!! Jag förstår verkligen inte vad han gör eller varför han gör det. Varken Ayla el Alfa är sådana lergrisar…

Så idag… är det bara att börja om igen.

Jag undrar om denna vinter någonsin kommer frysa, eller om framtiden enbart innehåller höstlera… 🤔

Hallå… någon…?

För att vara en person som lever i konstant trötthet, finner jag det mycket störande att inte kunna sova på nätterna.

Tydligen har John Blund inte tänkt komma hit i kväll heller… eller…?

Trots sömnbristen föregående natt kämpade jag mig in till arbetet och fick både ett och annat gjort. Men blotta uppenbarelse såg nog inte så vaken ut, men jag är iaf stolt över att jag höll mig vaken.

Även när jag kom hem höll jag mig vaken… mer eller mindre. Och när klockan äntligen slog 20:30 gick jag och lade mig. Jag var så trött att jag somnade på stört och såg fram emot en härlig natts sömn.

Men… sen vaknade jag. Kl 23! Klarvaken! Frustrerad över det faktum, samt den irriterande känslan; varför-kan-jag-inte-få vara-klarvaken-dagtid, gör nu att jag verkar upprepa gårdagen till följd av en mycket seg dag 😒

John Blund?… jag börjar tro att han bara är den docka han ser ut att vara 🤫

Bondmora el bondhora?

Gå in till pappa och säg att han måste köra dig, för mamma kan inte åka någonstans, hon ser ut som en bondmora.

Visst säger prippe.

Hon springer in och säger: pappa, åk med mig o handla godis. Mamma kan inte åka för hon ser ut som en bondhora!

Jag ger upp. Ska hålla mig till uttryck hon känner igen 😂